Arkiv för framtida internetarkeologer.

Husby - ett slags förväntansjournalistik

Det är något motbjudande med journalistik som den ter sig när journalister går in i Husby på jakt efter "upplopp". En märkbart upphetsad Niklas Svensson som intervjuar någon annan journalist om hur det känns blir sinnebilden för den svenska ovanan att sådant här händer och att de själva är där, DÄR DET HÄNDER. 

Javisst, bilar i brand och (kanske inte lika märkbart) upphetsade, arga, eller bara understimulerade, ungdomar. Någonstans ett missnöje som kanske kan fördelas bland förklaringar kring föräldraskap, det numera utnötta och stigmatiserande begreppet "utanförskap", vårkänslor, ungdomlighet, kanske en dos Göteborgskravaller. Oavsett vad har en klick ungdomar något slags adrenalinpåslag, vilket inte är ok.

Men upphetsade journalister är inte heller ok. 

 

Kanske det hela slutar med att Birgit Friggebo störtar ut till de norra förorterna för att sjunga We shall overcome. Jag hoppas ändå att det hela kan få rimliga proportioner. För varje gång några kids i den svenska förorten lever rövare som om de vore en sliten miljonförort till Paris/Birmingham/Glasgow/etc blir det lite lätt patetiskt: och ännu mer patetiskt när den svenska välmående medelklassen behandlar det som en sådan motsvarighet. 

Skickar härmed en hälsning till min kära dotter - som annars varit med om jordbävningar i Chile, blivit rånad i Asien, undkommit jordskred i Peru - som med katter och pojkvän just nu bor 2 minuter från tunnelbanan, hoppas deras bil har klarat sig. Men jag gissar att hon har annat att göra än att oroa sig. 

 

Syndicate content