Arkiv för framtida internetarkeologer.

damage controll

Lav, det är lav, inte mossa!

Shit happens, som Jan Guillo en gång ganska vist sa. Men det finns ju gränser.

Faktaböcker som ges ut av eller om kända och centrala personer eller händelser kommer ju givetvis nagelfaras på ett ganska noggrant sätt. Inget att förvånas över. Breda massor av de som befolkar twitter/facebook/bloggar/aaahrgh/sociala medier, kommer att diskutera faktafel, inte bokens innehåll eller föremål, i detta fall Jan Guillous liv och leverne*. 

En översikt om mossor i Norrbotten skulle förstås inte vålla samma uppmärksamhet eller ens nagelfaring av en stor publik. Om än att en och annan lavnörd skulle gå i spinn för felaktig taxonomi.

Hanne Kjöller sköt sig i foten som bekant. Boken fick revideras på grund av faktafel. Tyvärr, här tyckte jag att själva ansatsen var viktig, debatten om själva budskapet – om slarv i media - gick om intet på grund av de där breda massorna och för att det just var Kjöller som skrev. 

Nu har Norsteds dragit in en bok om Jan Guillou på grund av faktafel.  Faktafel är faktafel. Är det slarv? Tja, jag är benägen att tänka att "Shit happens" var lättare förr, och att det beror på föremålet. Boken går om intet på grund av de breda massorna och för att det är just Jan Guillou som är föremålet.

Men jag tänker ändå också på de där böckerna i genren hämndlitteratur (tänk Myggor och lejon, eller var det Lejon och myggor...I forget) som hamnar i ett läge där det är svårare att peka på exakta faktafel men att de ändå finns utrymme för förtal. Hur gör man där? 

 

*) Intressant nog skriven av samma författare som recenserade Kjöllers bok i DN. 

Syndicate content