Arkiv för framtida internetarkeologer.

101 saker att göra tills revolutionen

Söndag och det är en flodhäst i elfenbenstornet

Söndagar är min vanliga dag för att hinna ikapp med allt jag skjuter upp. Det blir: Kallt kaffe, oklippt gräsmatta, två sikar på röken (yay!), föredragsångest, en databas som måste hyfsas, en lokaltidning jag inte vill göra längre (det finns ingenting mer att skriva om vattensituationen och hur dumma människor är som lägger fel saker på gemensamma komposten), det är som att krama blod ur en sten. Och då har jag inte nämnt allt det jag egentligen hade velat göra. Någon peppar mig med att jag gör mig som bäst under tidspress. Men denna någon vet inte hur mycket jag skjutit upp denna gång. 

Nåväl.

Det finns ju då ingen ände på hur ledarsidorna tävlar i att krama  blod ur en annan sten. Upploppen, som blir var och ens filter för att få fram just sin lilla pet issue. 

Jag vet inte, men upploppen som en flodhäst på folkhemmets kaffebord? Liknelserna haglar i Aftonbladet så de kunde räckt till kanske fyra ledartexter (här finns true blood, wall street, taoism). Och tja. Jag vet inte, men kanske en flodhäst i ett elfenbenstorn skulle passa mer?  Det skulle å andra sidan ändra hela ledartextens budskap. Och kanske man bör ha i åtanke att den där gini-koefficienten varit på tapeten för att visa ökade klyftor ända sedan 80-talet där t ex arbetslöshet och pensionärer är två faktorer som bidrar. Det har ju sossarna varit väldigt bra på att lösa? 

Tänk nu om det nu är så att det här med upploppande ungdomar både är mer komplext än det bostadsområde man tillhör och väldigt banalt på en och samma gång? 

Jag vet att det är populärt att tänka sig att det upploppas i vissa förorter pga "utanförskap" (lägg i detta x antal standardvariabler) och som en klassfråga (eventuellt även en genusfråga). Men ibland är det mycket enkelt, och förvisso på sätt och vis en klassfråga (och genus dito).

Ungar är i regel människor som inte riktigt civiliserats än, som bär på tusen svårhanterade känslor, och hur detta ibland tar sig uttryck skiljer sig med de medel som står till förfogande (eller begränsningar), och hur vi också förväntas bete oss inom gruppen.

På så sätt beter sig ungar ganska likartat oavsett om de bor på East of Eden/Östermalm/x eller i Bronx/Husby/x. Kan man inte göra en fuck off på Stureplan och känna maktberusning genom att vaska en flarra eller så, så kan man kanske göra det på något annat vis utan pengar. Som alltid. Något tidslöst över det hela: att göra dumheter eller känslan av att göra motstånd, rebell with a cause, och sedan hur det ska tolkas, bara olika tider, olika miljöer. 

Lästips: Det har serverats svamp i Aftonbladets personalmatsal igen...

 

 

Syndicate content