Arkiv för framtida internetarkeologer.

prostitution

J´accuse

Dubbelpostar idag lite idag om sexköpslagen och Littorin, det är kanske inte helt kosher, men just detta berör mitt hjärtämne som synes, klipper in detta:

***

Den där frånvaron av det journalistiska uppdraget som borde innebära något mer än att jaga säljande rubriker handlar också om tendensen att krypa för makten. Vad är det som hindrar att ta ett allvarligt journalistiskt ansvar som maktgranskare och därmed ställa relevanta och genomtänka frågor genomsyrade av efterforskningar? Varför duger inte själva hantverket att skilja sakligheter från "rykten" och ställa frågor när något ser ut att inte hålla för de politiska hallelujahkörer som går igång?

Nu talar jag om förra fredagen och årets hetaste politiska släpp: Anna Skarhed och utredningen om sexköpslagen. Jag konstaterar efter en vecka att den kritiskt granskande journalistiken kammat noll, här finns i stort sett inget, två ledare, en lyrisk och en kritisk, det är allt. Annars, intet annat än pliktskyldigt rapporterande. Ändå finns all anledning att lyfta upp utredningen i media som möjligen en av årets största politiska skandaler: här finns både vetenskapligt fusk och idelogiskt trams. Det finns något för alla, vad väntar ni på?

Detta är därför en efterlysning av journalister som stolt bär på det tunga uppdraget att granska makten, som inte kryper eller jagar rubriker. Ni har en del att göra.

Nu i morse lade Aftonbladet korten på bordet till slut, eller lämnade över ett gredelint kuvert till Littorin, något de borde ha gjort redan samma dag när frågorna ställdes. Kritiken består därför, men nu kan den också riktas till själva sexköpslagen. En lag som enligt min mening är en ideologisk produktion med inget annat syfte än att reglera fredlig mänsklig sexualitet och handlingar. Kritiken mot Littorin är väldigt enkel, det är ett hyckleri att köpa sex samtidigt som man ingår i en en regering som gör allt för att den ska bestå. Kanske det är den här typen av avslöjanden och handlingar som snarare visar hur absurd den i själva verket. Därmed riktar jag ett stort tack till den kvinna som tydligen redan för två veckor sedan trädde fram och berättade för att visa hyckleriet, men den äran är inte Aftonbladets som förhalade den. På Liberati reagerar man med att välkomna Littorin till nästa Pride. 

 Det är dags för en Libertarian music appreciation nu.

Libertarian music appreciation #6

Foo Fighters - The Pretender - 'cause we're are each and one of us not like any other and we fight to keep it that way...gärna med en gitarr, eller blogg, fredligast så. Men en dag som denna passar den extra ironiskt bra om en pretender

Syndicate content