Arkiv för framtida internetarkeologer.

bokskrivande

Tre och en kvarts snabba - Rammsteins Pussy, förälskelse, bokmässa och Festung Gotland

1. Feministiska Rammsteins Pussy! Rammstein hittar rätt ton genom att parodera tyska män. Varför kunde inte Dirty Diaries varit rolig istället?


Blitzkrieg mit dem Fleischgewehr! Och bara i Danmark kan man läsa en analys av det hela, nä, nä, i Sverige pågår det istället något slags mancrush rörande en skribents förhållande till Åsa Linderborg. Linderborg får de stora frågorna att glöda. Det är som att läsa en förälskad kvinna. Mancrush och bromance, romantiska känslor mellan heteros eller mellan hetero och homo, män alltså, vilket jag aldrig hade hört talas om tidigare, och sedan slog det mig att det inte finns ordet womancrush eller sismance på wiki, märkligt eller är det bara fantastiskt med romantiska känslor när det gäller mellan män?

2. En rapport från en bokmässa: 

Jag tänkte skriva något intelligent om den där bokmässan som var, men jag var ju knappt där egentligen. Jag åkte en massa bil, åt massor av mat, såg både E20 och E4, och åt lite mer mat, och resten av tiden sov jag och mitt emellan där någonstans dök jag upp bland tusentals människor, satt ett par timmar och log i Hydramontern, höll ett seminarium och råkade säga Kalle Anka istället för Anna Anka, myste lite med Annorna och Susset, kramade äntligen Elin, beundrade Annikas kombo av klänning och gympadojjor, sa till alexander och jan att de var så söta där de satt och läste the economist på varsin stol, pratade relationer och depression med Björn förläggare, nästan beställde en tavla från Åsa (som jag ska), var glad att träffa en Elin som är något av en officiell hydratecknare, ja, det var nog allt, jag skakade hand med en del, från både bloggvärlden och kanske en del från yttre rymden, sedan åt jag lite till. Det blir lätt så tyvärr när man går på antidepressiva, men i valet mellan tjockis och dödslängtan är valet inte så himla svårt. Note to self: Måste röra på mig mer.

3. Läst men kanske inte förstått? 

Någon som driver en intersektionell blogg av något slag verkar ha läst min bok, tyvärr förstår jag inte riktigt vad hon pratar om här. Jag har naturligtvis aldrig hävdat att Simone skapat konflikt mellan könen i historisk och strukturell mening, men att hon är upphovet till det ideologiska könskriget i radikalfeministisk mening: det är faktiskt två helt olika påståenden. Jag menar sedan att den sociala kampen är ett viktigt verktyg för förändring, men den intersektionell-istiska verkar tycka att det är statens sak och att det är mer rätt att straffa den med en obehaglig värdegrund än att värna människors rätt att tycka vad de vill. 

Hur är det med kvinnan om nekas anställning, är det inte att neka hennes frihet, frihet från att bli betraktad som skit?

Well, det krävs nog en del omskolningsläger för att skapa ett samhälle där ingen må betrakta någon annan som skit? Exempelvis tycker jag att misogyna rasister är skitskallar, och ja, det vore underbart enkelt och förtjusande skönt att få peta in dem med en elstav till Festung Gotland. Men eftersom vi vet av historien leder den där typen av rättning i leden inte till något gott - typ till miljoner döda, fast om det bara är sådana man tycker är skitskallar så kanske det må vara hänt? Kanske det ändå är enklare att tänka sig att du får tycka att jag är skit och jag tycka du är skit, och att ingen av oss har en rätt att klubba den andra till underkastelse? Sedan också bättre att vi försöker förstå och respektera att vi kanske inte kommer tycka lika, vi försöker förmedla argument och hoppas på en fredlig förändring, genom t ex bojkott och andra åtgärder när det inte fungerar, fast då är man ju redan liberal å andra sidan. 

Syndicate content