louisep.net | frihetspropaganda 3.0

I keep losing and regaining my equilibrium, which is the basic plot of all popular fiction. I am myself a work of fiction. – Kurt Vonnegut

Jag vaknar halvsex på morgonen den 2:a januari, med den välbekanta oron och olusten någonstans mellan magen och hjärtat. Jag tror att det var meningen att Kurt skulle säga hej 25 minuter efter jag lyfte locket på lap-topen, bara så där, med en mening för att skapa reda i det ohanterliga. Som en fiktion blir jag förstås genast lättare att förstå och fördra. Om jag kan läsa mig kan jag reagera och peka ut en färdriktning. Distanserad introspektion. Det blir nog allt för det nya året, och det är inte alls obetydligt om det är möjligt.

Jag tror jag sa det några minuter innan tolvslaget medan vi vandrade upp på söders höjder, i takt med att jag funderade på att någon mig nära ifrågasatte förväntandet kring nyår, löften och alla nya friska tag: men det är ju så för mig, en slags clean slate och en uppmaning till självet. 

Jag behöver det här.

Och Kurt Vonnegut. Och fyrverkerier. Och frukost. Och borsta tänderna. 

Så kan det gå.

Mindre twittrande och mer kraft på beständighet och konkretioner. Det låter ju bra, fast jag anar att detta inte är speciellt konkret. Det är ju en början. Igen. Det är inte första dagen på resten av ditt liv, mer början på något och ett år i taget istället för ett helt jävla liv. Lite mindre dramatiskt och mer genomförbart. Vill jag tänka. 

 Tidigare om Kurt: Meningen med livet – osorterade tankar

Det är december, det har varit november. Spirits not all that high? Nu brukar ju november vara den där månaden man aldrig kan bli besviken på, den är grå, blöt och kall, i stort sett alltid. Nu tenderar visst december att utmana detta fenomen. Naturligt är väl då att surfa runt på sidor om resor i exotiska och varma länder, man vill ju bara bort från detta depressionsuppmuntrande tillstånd.

Och gissa om man kan resa? Glöm Thailand*, handen på hjärtat är det väl inte så spännande längre? Tänk vidare och bredare, tänk utanför lådan**!

Vad sägs om Nordkorea?

"En kväll ägnas at Arirang, världens kanske mest spektakulära föreställning, där hundratusen aktörer genomför en synkroniserad uppvisning."

"Under bussturen in till Pyongyang passar vi på att bese Triumfbågen, en av Pyongyangs arkitektoniska mästerverk som byggdes för att hedra den forna presidenten Kim Il Sung. Triumfbågen invigdes på Kim Il Sungs 70-årsdag, och består av 25 500 granitblock. Varje sten ska representera en dag i presidentens liv. Triumfbågen är högre än den i Paris vilket gör den till världens största."

"Staden Pyongyang är full av liknande symboler som visar Nordkoreas framgångsrika utveckling under Kim Il Sungs styre"

Och jag tänker mig här en handfull turister från Sverige som får en show med ”hundratusen aktörer”, för har svårt att tänka mig att det råder turistrusning till Nordkorea.

Eller annan diktaturturism de luxe? Res till Uzbekistan, Iran och Turkmenistan. Alla garanterade totalitära diktaturer. Spännande!

"En spännande upptäcktsresa genom tre fascinerande och delvis okända länder."

Om inte annat är det alltså en helt fantastisk resebyrå att besöka på webben, i mening ingen överdrift är för stor. Finns här: www.iventustravel.se

Yep.

***

*) Thailand, aldrig förstått tjusningen; bortsett från att det är mer eller mindre en diktatur och att det finns barer där tjejer skjuter pingpongbollar från underlivet, och bortsett från pedofil-paradis-stämpeln; är min referens The Beach, och hur fånigt är det inte med potheads som tror de gone native aka turister med jesussandaler (oavsett ålder) som backpackar i Asien? Jag skulle hellre dö än befinna mig på samma strand. Förlåt.

**) Att tänka utanför lådan ter sig ibland bland en del människor ungefär samma sak som att inte ha några som helst problem att tro på vad som helst, det är snubblande nära något som kristallkärringar har för sig. Förlåt.