välfärdsstaten

Jag brukar tänka på mänsklig ondska ibland och ibland tänker jag att den ofta kommer som en oförutsedd konsekvens. Det senare poppar upp när jag tänker på hur den svenska narkotikapolitiken medför att poliser kan ränna runt på stan och trakassera människor på vilket vis de behagar ock skrämma medborgare till tystnad. Som Rasmus Flesicher förjänstsfullt skriver om på svt debatt.

Men det är inget nytt, bara så mycket mer uppmärksammat tack vare en driftig om än skakad kille vid namn  Jesper Nilsson med mobilkamera och vetskapen att det vi tror är raderade filer ofta finns kvar, och tack vare att två korkade trakasserande poliser inte visste det. Nu vet dem och det kommer givetvis ha konsekvenser. För lagen som medger att trakassera medborgare som spankulerar och ser "höga" ut kan plockas in när som helst och utan några som helst juridiskt tunga orsaker, för att "frivilligt" pissa i en mugg eller om man vägrar så blodprov.

Förra vintern kryllade det av poliser i söderort, och i synnerhet runt Farsta och Gullmarsplan. Det innebar bland annat att min son attackerades tre gånger på väg hem. Skakad och jävligt rädd helt enkelt av deras hånfulla attityd och att de faktiskt helt utan någon synbar brottsmisstanke kunde rota i hans kläder och köra ner händerna i hans kalsonger, mitt på gatan. Motivet till detta kryllande meddelade länspolisen var att lära känna medborgarna och öppna för dialog. I do not think that worked.

Detta är en slags ondska som en konsekvens av oförutsedda konsekvenser av en godtycklighetslag - bruk av narkotika och 6-månadersgränsen - som har öppnat för att polisen kan å ena sidan få fantastiska siffror på haffanden och ingripanden som gör så att det ser ut som man gör något.

Björn Fries som en gång var vår svenska drog tzar, visade i en rapport att polisen mest ägnade sig åt att fri-fiska kända drogbrukare och sedan ta in ungdomar en masse som sedan visade sig någon gång ha spår av marijuana. Hurra. Resultatet en himla massa gripanden och rädda människor. Har det ens påverkat frekvensen av drogruket? Svar nej. 

Men det är inte allt den svenska staten ägnar sig åt. Sedan har vi fenomenet hur man tystar röster genom att hota dem med att dra in deras enda försörjning.

Som Lex Susanne Linde i kombination "arbetslinjen" och "sjukfuskare". Om du inte arbetar eller är sjuk ska du inte heller ägna dig åt politiska engagemang eller bilda opinion. Du SKALL sitta passiv vid köksbordet. Av den anledningen tycker jag att alla politiker och opinionsbildare ska läsa och begrunda Björn Johnsons nya bok om sjukskrivningarna.

Ondska är inte alltid så uppenbar och speciellt när den göms bakom fina ambitioner. Fina - acceptabla politiskt korrekta - ambitioner i sig blottar oroväckande många gånger stora grader av okunnighet och därmed låg ambition. Det är inte sällan den politiska verklighet människor sedan tvingas leva i. Ett sådant exempel är det som Amanda skriver om och som föga någon tänkande och kännande människa kan undgå att beröras av och illa, bli förbannad och förundrad att så många tror att sådant här inte existerar. Att ens livssituation begränsar vad man kan göra och säga och man blir som en gisslan utan val.

Ett annat exempel är hur Svenska brukarföreningen ständig befinner sig i en gisslansituation för att kunna på samma villkor som andra brukarorganisationer få medel till sin verksamhet.

Men det är till syvende og sidst politiker som måste förändra sig i en värld som redan har gått dem förbi, finns inte den viljan kan myndigheter inte heller behandla människor lika med mänsklig värdighet.

Ett annat exempel är Catharina Elmäster-Svärd, en uppenbarligen medelmåttig politiker i Moderaterna Stockholm, som verkligen verkar tro att sprutbytesprogram (i SvD) är ungefär samma sak som att dela ut nybörjarset i injicering  till oskyldiga ungdomar som därför kommer bli sprutnarkmaner. På samma sätt reagerar hon inför ämnet heroinförskrivning som legaliseras i vårt grannland Danmark. På SKATTEBETALARNAS bekostnad ska vi nu lära folk att bli heroinister.

Jag inser att man antagligen måste sätta sig ned med människor som Catharina och förklara på bebisspråk att hon har fel och varför. Men mest blir jag bara förtvivlad att människor använder sin fantasi om saker och ting och får det att låta som matter of fact.

Ingen i hela världen har påstått att sprutprogram är till för att hindra missbruk.

Ett sprutprograms funktion vilar på idén att det redan finns sprutnarkomaner och som riskerar blodsmittor, dels genom felaktigt användande och samtidigt för att man delar verktyg. Det är alltså till för människor som redan är injektionsbrukare, inte för Harald 20 år som är nyfiken på hur man injicerar istället för att röka heroin. Men även om det finns en sådan Harald, är det inte bättre att han inte injicerar gulsot eller hiv?

Ett syfte med heroinförskrivning är acceptansen att det finns hopplösa fall. Man kan förstås tralla och hålla för öronen, men det är den bistra verkligheten och den ändrar sig inte bara för att vi hoppas så innerligt att ingen ska börja knarka.

Argumentet skattebetalares pengar är så dråpligt som sådant, det kan lika gärna användas som argument för heroinförskrivning. Mindre inbrott, rån och bilstölder, och mindre behov av poliser. 

Annat: Igår motormunnade jag mig genom en intervju om liberala filosofer och i synnerhet om John Locke. Fantastiskt kul. Intervjuserien om liberala filosofer kommer på Timbro i form av podcast senare i vår.

Och: mitt tangentbord på dellaptopen blir bara värre och värre, först stack t-tangenten (och det är då man fattar hur ofta t används i svenskan) och vägrade klicka sig tillbaka, och nu har den lilla gummitutan släppt, varje t är en enorm ansträngning och skrivandet tar dubbelt så lång id...tid.

Fler som skriver om hur vi tillåter trakasserande poliser eller som det börjat kallas #gategate Mattias Svensson, Oscar Swartz, Kjell Häglund, Annika Beijbom, Liberati

Med mössan i handen, skrapa med foten...och så en knuten näve i fickan. 

(Vänskrift till Laura Agustín som försöker förstå folkhemmet.)

1. Bortskämda generationen, ni borde känna till dem. Fast ni tänkte kanske mer på andra än dagens föräldrar, men det är precis dem jag åsyftar och kanske ni blir sårade och harmsna hela högen. Första gången jag noterade dem var för fem år sedan i ett klipp i något av nyhetsprogrammen, det handlade om hur svårt småbarnsfamiljer hade det ekonomiskt. De stod med lille Kalle framför nyköpta villan i en norrförort och de hade bolån på miljoners, de hade säkert IKEA-kort också. Lilla Kalle satt i en vagn av dyrt snitt. De såg så ledsna ut, för de hade inte råd att vara hemma så mycket med lilla Kalle. Och jag tänkte på tiden när jag kläckte barn och placerade dem på höften som en andra kroppsdel, jag både studerade och arbetade extra, och det gick på något sätt. Dagis var inte att tänka på de första åren. Gnällde jag? Jo, men det var ju ett val som gick att hantera. Barnvagnen var begagnad, kläderna var ofta ärvda av kusiner och vänners barn. Jag sålde avlagda kläder på kommission vid Odenplan där det fanns en liten begagnadaffär för barn (tror inte den finns kvar), det brukade rendera en ny overall eller så. 

Jag fattar mig inte på den här föräldragenerationen som gråter över hur svårt det är ekonomiskt men som samtidigt inte verkar fatta att det finns alltid ett val och det går alldeles utmärkt att leva "mindre" när man startar familj. Man måste inte köpa hus det första man gör. Ungarna skiter fullkomligt i om overallen är begagnad eller om barnvagnen är från 1987.* De geggar ner likväl och de struntar fullkomligt i platt-TV och om man äger sitt hem eller inte. Men det där verkar vara en insikt som inte har sin plats i välfärdssamhället som är Sverige; 

allt nu och helst på avbetalning. 

Det är bra ur demografisk synpunkt att ha en generös familjepolitik sägs det. En generös föräldraförsäkring gör att folk vågar föda barn sägs det också. Om det verkligen förhåller sig så är en något annan sak. 

Visst, det är sant att kvinnor i Sverige föder fler barn tack vare föräldraförsäkringen och kombinationen med familjepolitiken, som inkluderar rätt till dagis och rätt till deltid, men det är lika sant att vår familjepolitik strukturellt missgynnar kvinnor kollektivt på arbetsmarknaden. 

Så, läget är att vi har två konsekvenser av en generös familjepolitik: 1) den gynnar barnafödande, och 2) den missgynnar kvinnor. Det går inte att gynna barnafödande och gynna kvinnor samtidigt. Så antingen får man välja att det är viktigare att det föds barn eller att det är viktigare att kvinnors situation på arbetsmarknaden inte missgynnas av förd familjepolitik. Det går utmärkt att kalla det ett dilemma för välfärdsstaten, men det går inte att blunda för och låtsas som om familjepolitiken inte har några som helst strukturella konsekvenser bortsett från att det stimulerar barnafödande. Sociologen Catharine Hakim som skrev boken Key Issues in Womens Work, går rakt på sak, det är inte någon trivial sak att familjepolitiken bidrar till negativa mönster på arbetsmarknaden. Hon menar att den orsakar förstärkning av patriarkala mönster, och faktiskt ligger Sverige i fronten av västvärldens mest könssegregerade stater, vad gäller arbetsmarknaden. 

Poängen är just att vi har ett läge där "bidragssprutan" påverkar dramatiskt, varför inte neutralisera den en smula? Det är helt bisarrt hur svårt det är att få den poängen tydlig, eller så är det som Mattias Svensson påpekade någon gång att liberaler blir uppenbarligen alldeles yra i skallen så fort bebisar kommer på tal. 

Däremot - en helt annan sak (jo) -- är det troligen inte ett dugg populärt att försöka sig på att bilda opinion för en individualiserad försäkring. men det är den ju redan hojtar någon, men man kan frivilligt överlåta dagar. Joserruatt. Skillnaden mot en helt absolut individualiserad dito är att valet är att avstå från dagar. men det är ju orättvist? Nope. Det är ungefär lika orättvist mot de som inte skaffar sig barn och inte har betald ledighet.

2. Man ser dem när de fikar i timmar, shoppar, och lämnar bajsblöjor på brickan, och går sedan med barnvagnarna i bredd så att man blir tvungen att kasta sig ut på gatan. Allt medan de ger en onda ögat om man nu vågade sig på att muttra lite för högt. Jag vet det där om bajsblöjorna för min dotter - servitrisen - gör levande teater för mig med dem som objekt. 

Slurp, slurp, myyys, fis, prutt, men det finns säkert en servitris/invandrare som kan ta reda på det. 

Man upplever dem också när de envisas med att åka tunnelbana eller buss i rusningstrafiken och ungarna bara vrålar och ser ut som satans spawn. Det är nästan ok för mig som stänger ute världen med ett par dyra hörlurar, men ändå, herregud varför? 

Missförstå nu inte. Det är alldeles ljuvligt med små bebisar, jag älskar små bebisar och barn och skulle gärna skaffa en till, de ska naturligtvis få ta plats. Det är de där långa sakerna som de har med sig som lämnar mycket att önska. 

En livsstil. Kanske det. 

3. The Art of Shopping 

(I kid you fucking not). Vid Fridhemsplan finns numera ett shoppingcenter (finns det inget annat att göra i denna stad än att shoppa?) som berömmer sig själva med orden: The Art of Shopping [bild på fotoshoppad kvinnlig skönhet]

Visst det är bra att det shoppas. Men konstform?

4. Jag råkade titta på någon TV-satsning benämnt Äntligen fredag. Tappade räkningen på när de sa "härligt" efter ca 40 gånger, "åh gud" var också populärt. Härligt. Ett ord jag hädanefter aldrig mer kan ta på allvar om någon säger det. På samma vis som när någon sade "äntligen" när Horace meddelade någon för nobelpriset, så ser man en typ i sportoverall framför sig, ordet är förbrukat för evigt. Ändå tycker jag fortfarande att Elisabeth Höglunds frisyr trotsar all beskrivning, och att hon envisas säger antagligen något om hur hårdhudad hon är. Kudos för det.

*) Folk borde tvingas att titta på Lyxfällan innan de skaffar barn och tror att platt-TV och svindyra barnvagnar är superviktigt. Jag dristar mig till att säga att det är ett program som gör en socialekonomisk insats. Jag har suttit klistrad och häpnar över all mänsklig dumhet. Art of shopping antar jag. Och konsten är ju fri som en fågel eller åtminstone kanske som Elisabeths frisyr eller en bajsblöja på brickan.