Våldtäkt är inte alltid lätt att utreda, och ibland är det tydligen inte
lätt att föra en nyanserad debatt om våldtäkt. Det är jag den förste att
erkänna. Jag blev uppmärksammad på en ny webbsida som handlade om falska
anmälningar rörande våldtäkter med domännamnet genusperspektiv.se.
Det lät intressant.
Tyvärr verkar denna sida förefalla vida mer spekulativ än trovärdig,
eftersom portalförklaringen för att handskas med "falska anmälningar"
grundar sig tydligen på en tämligen skum artikel i GT/Expressen som rapporterar
att ett gäng anonyma poliser klagar på att:
"…De flesta anmälda våldtäkter där gärningsmannen är okänd är uppdiktade."
(Min understrykning)
Det är ett helt makabert påstående, och för att göra makabra påståenden krävs ordentligt på fötterna,
källkritik borde ju vara det första man tänker på om man nu vill vara
seriös. Motivet till att det skulle förhålla sig så att
våldtäktsanmälningar ökar sägs vara att det räcker att polisanmälas för
att få ut stålar från bl a Brottsoffermyndigheten.
Detta är inte sant. Det räcker inte med en anmälan.
"Det räcker att polisen konstaterat att man utsatts för brott för
att man ska kunna söka ersättning."
--Brottsofferjouren
Det är t ex skillnad att lägga ned en förundersökning på grund av att brott inte kan styrkas eller att lägga ned på grund av att spaningsuppslag saknas. Det senare ersätts
allra mest troligt av såväl försäkringsbolag som av Brottsoffermyndigheten,
allra minst troligt det första. Ingen får pengar utan att det kan visas att man faktiskt har utsatts för ett brott. Det räcker inte att sitta och gråta hos polisen.
Det är vad brottsplatsundersökningar är till för, det är vad förhör och annan teknisk utredning är till för.
Om vi kunde ersättas för brott som inte kan styrkas skulle det underminera hela
rättssamhället. Så jäkla fina i kanten är varken privata försäkringsbolag
eller Brottsoffermydigheten heller att de bara skulle "tro" på vad någon säger, och
att det skulle räcka med att vifta med ett papper som säger att man anmält något. De kräver
i regel utredningsmaterial, för att göra sin bedömning.
I Expressens artikel pratar de anonyma poliserna om kvinnor som anmäler
överfallsvåldtäkter - de där med okänd förövare - som psykiska vrak eller
som bedragare och lycksökare. Det finns säkert enstaka sådana fall, men de flesta? Det är vad de flesta fall av överfallsvåldtäkter handlar om?
Vad är poängen att just fokusera på psykfall och lycksökare som den allmänna bilden? Behöver vi verkligen den typen av generaliserande och misstänkliggörande våldtäktsdebatt?
Så när vi inte hittar den okände så ska vi avfärda kvinnor för att oftast vara psykvrak alternativt lycksökare helt oavsett brottsundersökningens resultat? Om det är en förhärskande syn är det måhända också förklarligt att det alls finns ett mörkertal. Eller mörkertalet kanske också är påhittat, av
"genusvetenskapen"?
Sedan kan man ju undra om det inte i så fall är lika vanligt att Fight Clubba sig?
Så lite fakta att fundera kring. Det är ungefär en tiondedel (BRÅ/2005) av våldtäktsanmälningarna som läggs ned på grund av att brott inte kan styrkas.
Av denna grupp finns förstås upptäckta fall av falska anmälningar. Att det
upptäcks allt oftare, som det
hävdas, att falska anmälningar görs är också helt beroende av att
polisen måste utreda och gör ett bra jobb. Naturligtvis är det problematiskt
att tjejer gör anmälningar som kanske inte stämmer, men det är något annat
än att hävda att de flesta kvinnor ljuger bland alla de fall med okänd
gärningsman.
För ungefär 11 procent av de anmälda våldtäkterna (241 stycken) har
polis eller åklagare konstaterat att det inte går att styrka att en
våldtäkt har begåtts och utredningen har därför lagts ned. Även om man
inte har bundit en gärningsman till våldtäkten har man kommit till ett
polisiärt klarläggande, och dessa våldtäkter räknas därför till de
tekniskt uppklarade brotten. I totalt 18 procent av de anmälda våldtäkterna
(405 stycken) har utredningen lagts ned av andra skäl, exempelvis på grund
av att den misstänkte är yngre än 15 år, att gärningen inte bedöms som
ett brott eller att brottet är preskriberat. Även dessa våldtäkter räknas
som tekniskt uppklarade. Andelen tekniskt uppklarade våldtäkter, det vill
säga brott till vilka man inte har bundit en gärningsman men som ändå får
anses uppklarade i polisiär mening, uppgår således till totalt 29 procent.
Resterande våldtäkter, vilket också är merparten av de anmälda
våldtäkterna, 60 procent (1 324 våldtäkter), har alltså inte klarats upp.
Vanliga skäl är att det saknas spaningsuppslag och att brotten uppenbart
inte går att utreda. Det är också vanligt att det inte går att styrka att
de misstänkta personerna är skyldiga till våldtäkterna.
-- BRÅ,
2005, sid. 52.
Ökningen av antalet anmälda våldtäkter sedan mitten av 1980-talet har
till exempel varit störst när det gäller offer som är under 15 år.
--sid. 56.
Av det följer förstås inte heller att det inte finns ljugerier som leder till andra resultat, som
kan leda till oskyldigt dömda. Men blanda inte ihop problematiker, och att
konstruera ihop annan myt för att bemöta en annan myt är inte konstruktivt.
Det är att blanda ihop korten rejält och mest av allt visa att man har total
nollkoll på vad man pratar om. Inte heller en sådan polis man önskar träffa när
det gäller.
Så. Magnus, du som driver bloggen om falska anmälningar, du skriver:
"Bloggen är tänkt att vara en motpol till den väldigt onyanserade
och vinklade debatt som idag förs inom ämnensområdet."
Verkligen superbra, jag välkomnar det, men detta är inte nyanserat.
Intressant: duh, våldtäkt, antifeministiskt dravvel, idioter, nyanserat shit