yttrandefrihet

Får man i religions- och yttrandefrihetens namn uttrycka vilken typ av missaktning som helst? Inte enligt lagen. Enligt vår svenska grundlag finns vissa begränsningar i yttrandefriheten, varav en begränsning är lagen om 'Hets Mot Folkgrupp' (HMF). Alla begränsningar av yttrandefriheten utgör delar av grundlagen, vilket betyder att man aldrig kan generellt hävda att yttrandefriheten föregår annan lag. Eller så är vår svenska grundlag uppbyggd. HMF är en generell lag, en portallag kan man kalla den som syftar till att skydda grupper/minoriteter (ej individer som däremot anses skyddas genom 'vanlig' lagstiftning) för kränkande/missaktande uttalanden. De minoriteter som hittills avses utgörs av etniska och sexuella minoriteter (homosexuella). Den senare skyddade gruppen är relativt ny för lagstiftningen.

När ska ord anses skadliga? Det finns framförallt två aspekter som jag funderar på i sammanhaget.

1. Syftet med HMF och hur den tillämpas. Precis som påpekats i den mer allmänna debatten så är det sammanhanget som är betydande om och när HMF ska tillämpas. Om man i sitt vardagsrum vevar med högerarmen och ritar hakkors i taket om man så vill, utgör det inte hets mot folkgrupp, man kan alltså lugnt (om än möjligen sinnessjukt) trava runt i vardagsrummet utstyrd i nazistövlar och ha högläsning ur Mein Kampf utan att lagen berörs över huvud taget. Om man i ett sällskap med likasinnade påstår att homosexualitet utgör en cancersvulst i samhället är det inte heller hets mot folkgrupp. Ställer man sig däremot på Sergels Torg och vevar igång är det en annan femma, eller travar runt i nazistövlar och skanderar nazislogans av den vanliga sorten är det att betrakta som hets mot folkgrupp. Precis på samma vis kan en t-shirt på en femtonåring i skolan betraktas som HMF. Enligt hur lagen är avsedd att fungera. Man gör skillnad på offentligt och privat rum.

Det är således oroväckande att Jens Orback uttalar sig så här:

"Det ska inte finnas några skyddade rum för hets mot folkgrupp."

Hur ska det praktiseras utan grova intrång i människors privata sfär? Och hur praktiseras lagen?

Den första frågan är delikat. Denna lag är inte avsedd att användas på det viset. Den är avsedd att skydda grupper/minoriteter publikt. Hur vi agerar och vevar armar privat har inte med lagen att göra. Men det idealet är egentligen inte hur den har tillämpats alltid. Privata tillställningar med ack så föraktliga figurer där det vevats armar har fällts för HMF. Bakgrunden till det hävdas i att det icke är frågan om privata tillställningar.

Pastor Green talade inför sin församling. Visserligen hade han inbjudit press, men ingen dök upp, något de troligen ångrar så här i efterhand. Hur vi ska tolka privat och offentligt kan i vissa fall vara gränsfråga, men här är det ingen gränsfråga eftersom Green talade inför sin församling, inför förmodat likasinnade. Därför ska inte Green fällas för HMF. Hade däremot press varit närvarande hade det varit en annan femma.

Därför talar praxis och tillämpning av lagen om HMF emot fällande, just för att man gör skillnad på offentligt och privat rum. Om man nu tror sig att man kan strunta i den skillnaden, må vi alla bäva.

2. HMF's vara eller icke varande. Ur en libertarian synvinkel är givetvis lagen obsolet och i sig kränkande.

Det här handlar inte så mycket om Pastor Green och hans gelikars åsikter, tolkningar och uppfattningar. För en libertarian är varje individ fri att diskriminera och missakta. Just på samma vis som man vanligtvis finner Pastor Green och hans gelikar vidriga och en styggelse, rent av en cancersvulst på samhällskroppen - så är Pastor Green fri att tycka och uttrycka  detsamma om vem och vilka han vill. Vi är inte fria om vi inte kan tillåtas uttrycka vår avsky, om vi anser att vi får vara fria att uttrycka vår avsky för Pastor Green, Hitler eller vem och vilka som helst så ger det inte att vi därför tillåts förbjuda någon annan att avsky oss.

Ord är skadliga om de kränker oss i våra fri - och rättigheter. Att någon tycker illa om oss, kränker inte dessa fri - och rättigheter. Ord som bygger på att misskreditera, ljuga, sprida osanna rykten, alla dessa handlingar inbegriper ett ansvar, ansvaret att stå för dem. Det behövs ingen lag som HMF för. Det räcker gott med t ex  ärekränkning. Problemet - och det erkännes - är att svepande generaliseringar om t ex homosexuella, judar, svarta, svenskar osv aldrig uttrycks mot en enskild individ. Men svepande generaliseringar är inte mer kränkande än påståenden till en femåring att jultomten inte existerar. Ingens fri- och rättigheter kränks oavsett att det finns stollar som hyser knasiga åsikter. Den stolliga åsikten i sig uttryckt som lag (HMF) kränker dock allas fri - och rättigheter på riktigt.

Först kom de för att hämta judarna
men jag höjde inte min röst
för jag var inte jude.
Sedan kom de för att hämta kommunisterna
men jag höjde inte min röst
för jag var inte kommunist.
Sedan kom de för att hämta fackföreningsfolket
men jag höjde inte min röst
för jag tillhörde ingen fackförening.
Sedan kom de för att hämta mig
och då fanns ingen kvar
som kunde tala för mig. -- Martin Niemöller

Några andra bloggar som exempelvis johannorberg och mothugg diskuterar och har koll på 'revolution i realtid'. Kievs demonstrationer webloggas med en webcam. Nu kan man naturligtvis se det dagligen via TV och i stort sett vilken kanal man vill och har tillgång till, vilket fall som helst, men just tanken att bara smälla upp några webcams ger på många vis oanade djup. Om man tänker sig den journalistiska kretsen som den grupp som är den yttersta spetsen för yttrandefrihet i vilken stat som helst, så inser man att det är den traditionella bilden, och den bilden luckras upp med en takt som snart kommer förändra bilden för alltid. Finns ingen på plats att dokumentera massiva demonstrationer, så har det i världens samvete inte hänt. Det är den simpla observationen. Om man har den situationen att journalister fängslas, begränsas och/eller trycks in i led (inte en ovanlig företeelse i vissa länder), så brukar alltid någonting sippra igenom, vanligtvis modiga människor som för ut ett budskap. 

Det får en att tänka en del på hur världen förändras - man kan se, man kan kommunicera - inte bara med tekniken i sig, utan just för att tekniken tillåts. Ett land som Kina är i vissa fall fortfarande svårforcerat, Nordkorea, Kuba, är andra länder där tekniken begränsas av den politiska viljan. En repressiv stat kan gå lång för att hindra att ses och att kommunikationen finns. Exemplen är många. Utan att vilja hemfalla åt min sedvanliga retorik, men är det inte uppenbart att kommunikationen är särskilt begränsad i kommunistiska och socialitiska  stater? Det öppnar dock fler frågor och funderingar. Är all information, och kommunkation öppen i så kallade fria stater? Jag såg för ett tag sedan ett reportage om Fox-news, det var ingen smickrande bild av ensidigheten av den 'fria' kanalen. Det är förstås inget att förvånas över. Men vi har åtminstone i den fria världen valet att byta kanal. Vi kan välja kommunikation. Det är skillnaden.

Tiderna förändras sannerligen. Först hade vi utrikes- och krigskorrespondenter då det begav sig som med risk för liv och lem deltog i revolutioner (förmodat passiva) med möjligen egen kamera eller med medhavd kameraman, det fanns inget annat, och så senare CNN-genomslaget med 24-timmarssändningar med direktsända krigsfyrverkerier. Med kröningen av allas vår kelgriseprinsessa Åsne Seierstad. Och så vidare. Men alltid den miströstande tanken att vi delges det som någon tycker att vi borde delges. Det alltid närvarande filtret. Vi kan välja filter?

Kameran blev på många vis händelsers dokumentativa instrument. Och är det fortfarande. Under amerikanska inbördeskriget, eller revolterna under Pariskommunen mitten av 1800-talet tillkom de första fotografierna av de mindre idealistiska delarna av 'krig' och 'våld' - eller helt enkelt 'revolution'. Med det alltid närvarande filtret att de inte alltid 'sipprade' igenom:

Som den här: 

Paris revolten 1871. Barrikad.

Så nu är webcammen här. (ja, det är inte så nytt förstås...) Något var och en kan komma över för en billig penning. Bilder kan sippra igenom där vi minst anar det. Kanske framtiden kommer visa sig att ofiltrerade nyhterer och bilder är det vi söker. Huka er, för allt kan komma att dokumenteras. Och bilder har som vi vet ett oerhört propagandiskt värde - troligen mer än både svärd och penna. 

Lösa tankar kring en webcam och en demokratisk revolt:

http://www.1plus1.com.ua/video/camera.php