prostitution

  • warning: Creating default object from empty value in /hsphere/local/home/louisep/louisep.net/blogg/modules/taxonomy/taxonomy.pages.inc on line 33.
  • strict warning: Non-static method view::load() should not be called statically in /hsphere/local/home/louisep/louisep.net/blogg/modules/views/views.module on line 906.
  • strict warning: Declaration of views_handler_filter::options_validate() should be compatible with views_handler::options_validate($form, &$form_state) in /hsphere/local/home/louisep/louisep.net/blogg/modules/views/handlers/views_handler_filter.inc on line 0.
  • strict warning: Declaration of views_handler_filter::options_submit() should be compatible with views_handler::options_submit($form, &$form_state) in /hsphere/local/home/louisep/louisep.net/blogg/modules/views/handlers/views_handler_filter.inc on line 0.
  • strict warning: Declaration of views_handler_filter_node_status::operator_form() should be compatible with views_handler_filter::operator_form(&$form, &$form_state) in /hsphere/local/home/louisep/louisep.net/blogg/modules/views/modules/node/views_handler_filter_node_status.inc on line 0.
  • strict warning: Declaration of views_plugin_row::options_validate() should be compatible with views_plugin::options_validate(&$form, &$form_state) in /hsphere/local/home/louisep/louisep.net/blogg/modules/views/plugins/views_plugin_row.inc on line 0.
  • strict warning: Declaration of views_plugin_row::options_submit() should be compatible with views_plugin::options_submit(&$form, &$form_state) in /hsphere/local/home/louisep/louisep.net/blogg/modules/views/plugins/views_plugin_row.inc on line 0.

Catch all, catch can can

Vissa typer av debatter loopas som en trasig bit kod. Som den sorgliga narkotikadebatten, och debatten om sexköpslagen är sådana tydliga exempel på. 

Men för att specifikt hantera debatten om sexköpslagen. Här pågår en loop av innehåll som har turnerat runt på såväl bloggar som i media (ledarstick, debattartiklar och vidare i all sin oändlighet) i en sisådär fyra eller fem år, åtminstone räknat den tid jag aktivt deltagit i den. Och det räknar inte med 90-talets debatter som fanns innan sexköpslagen, men där Petra Östergren befann sig tämligen länge och bokstavligt utkastad från den feministiska gemenskapen. 

Nu har tiderna förändrats, sedan 2006 har debatten breddats och allt fler vill ge sin röst i den på endera vis, för eller emot, gott så kan tyckas. För i hjärtat av prostitutionsdebatten handlar det ju om moral, feminism och om synen på sex. 

Kan man till exempel vara mot prostitution (som att se det som ett uttryck för mäns överordning?) och ändå vara emot sexköpslagen (att anse att det är fel väg att gå)? Javisst skulle jag vilja säga, men lagen hindrar på något plan att debatten kan gå vidare. 

Det blir ganska tydligt att så är fallet när många som ger sig in i debatten faktiskt är okunniga eller föga intresserade att läsa av debatten eftersom det bara loopas allt sådant som bemötts många gånger att det är nästan oräkneligt

Hur ska man sedan egentligen tolka folks plötsliga engagemang i en fråga de aldrig tidigare hörts i något som helst sammanhang, och som tar sig för att upprepa ett likartat debattinnehåll och med samma argument? Som om inget alls hänt står vi alltså och stampar på samma ruta: "tänk om din dotter..."? 

Vi kan utgå från Ia för att exemplifiera hur lite debatten rört sig, hon svarar på ett annat inlägg av någon socialdemokrat vid namn Marika Lindgren Åsbrink som jag aldrig tidigare läst något av eller sett i sexköpsdebatten. Hon skriver och Ia citerar det centrala, och jag håller med om problematiken att lyfta detta till ett försvar för en lag:

På ett renodlat filosofiskt plan kan jag inte dra en klar gräns mellan varför jag tycker att lönearbete är okej men inte sexarbete. Nånstans tar filosofin stopp, och känslorna tar över. Mitt slutgiltiga argument för varför man inte ska kunna köpa någons kropp i sexuellt syfte är helt enkelt: för att det känns fel.

Sexköpslagens försvar är i allra högsta grad mest av allt motiverat av sådana oklara gränser, som om det personligt upplevda har allmängiltig vikt. Ta när socialdemokraten Katrine Kielos skulle försöka försvara sexköpslagen med att hänvisa till, men utan att kunna definiera, värdighet och jämföra med kast med dvärg, tillslut drog hon till med för att hon "känner så". 

Filosofin tar inte stopp, men den räcker inte för den som vill rättfärdiga sina känslor de vill omsätta i politisk verklighet. 

Filosofins uppgift för politiska idéer är att förmå på ett logiskt och etiskt vis dra sådana gränser: mellan privat moral och det allmängiltiga, mellan arbete och slaveri. Utan dessa gränser måste vi förlita oss på magkänsla, och inte bara det, utan vi måste ta ställning politiskt till vems magkänsla stämmer bäst med vår egen. Det är förstås inte filosofi i någon mening som helst, utan snarast det som socialliberalen Martha Nussbaum så träffande beskrev som "äcklets politik". Men vi har till stor del tillåtit denna oklarhet eller filosofiska gränslöshet, att äckel inför olika grupper i samhället i olika tider varit fullt möjliga att lagstifta om. När äcklet blir mindre utbrett först då blir det acceptabelt att ifrågasätta den typen av lagar som tar sikte på misshagliga grupper, men själva äcklet som politisk värdemätare är fortfarande acceptabel. 

Med det ur systemet vill jag ändå kommentera några saker. Marika skriver med standardretorisk prosa att: 

När det gäller motståndet mot sexköpslagen finns det vissa saker som gör mig illa berörd. Det gäller bland annat tonen hos många av  debattörerna. Förespråkare för sexhandel framställer sig ofta som underdogs; som om de stod på de svagas sida (se exempelvis Paulina Neuding, Camilla Lindberg och Marianne Berg samt Louise Persson och Laura Agustín). Ett vanligt argument är, typ, ”staten ska inte lägga sig i hur människor har sex. Vuxna människor är fullt kapabla att själva avgöra om de vill sälja sex eller inte”.

Här vill hela mitt inre revoltera inför halmgubberesonemanget, tills jag förstår att hon är naiv och inte speciellt insatt i debatten alls. "De svaga"-argumentet är ju förbehållet försvararna av lagen. Vi andra försöker se på frågan som mer komplex än att försöka tvinga in kvinnor i förutbestämda mallar av offer. Och vad är det som säger att bara för att man varit utsatt i sitt liv så ogiltigförklaras förmågan att göra självständiga val bara för att det handlar om sex? Hur kan man påstå sig alls bry sig om människor genom att behandla vissa människor - per default - som om de vore utvecklingsstörda?

Med den halmgubben lagd fortsätter hon med att skriva att dessa våra "argument" är "djupt problematiska" därför att många som säljer sex är traumatiserade av sexuella övergrepp, och refererar till bland annat Sven-Axel Månsson, och länkar vidare till kris- och traumacentret här. Men vad Marika inte alls berör eller verkar veta något om är just forskning om sexarbete, och det är det verkligt "djupt problematiska" att de flesta sådana här studier som politiskt lyfts fram handlar om hjälpsökande, och förstår man inte att det är en vetenskaplig omöjlighet att generalisera sådana fynd på "kollektivet" sexarbetare är man inte seriös utan ideologiskt blind. Detta är inte alls godtagbart inom den forskning som idag görs om prostitution. 

Det gör mig illa berörd. 

Vad gäller Marikas utsvävning om attityder. Utan att gå in på själva studiernas validitet, vilket man bör göra, och om man verkligen kan påstå att sexköpslagen förändrat attityder (sid. 359-380), måste frågan resas om det alltid kan påstås vara något gott med att stigmatisera handlingar och människor? 

Sist, roligt att Gunilla Ekberg ger sig tillkänna i debatten efter så lång frånvaro. Det är roligt på flera plan, en är ju förstås att det är hon som försökte ge vetenskapligt skimmer åt sexköpslagen genom att hävda att den är ett effektivt verktyg mot trafficking för sexuella ändamål, helt utan bevis. Att hon själv var en av konstruktörerna av lagen är en annan och är mån att den ska ses som närmast magisk är förståelig.  

Men här skriver hon i Arbetaren, och en passage är faktiskt intressant, nämligen det där med att förhoppningen i Tyskland att en legalisering skulle öka fackligt engagemang och liknande, det har inte uppfyllts. Men det är också något som flertalet sexarbetare påpekat inte så konstigt, eftersom verksamheten fortfarande är fylld av stigman, men kanske viktigast, de flesta är inte intresserade att registrera sig som sexarbetare. Misslyckande kallar Ekberg det hela, men då är ju frågan vad det är för mål man har; för sexarbetare är det mest naturligt att slippa att trakasseras och få vara ifred, för politiker är det ju lätt att hålla rosiga mål. 

Sedan faller resten av texten som en trött sufflé, och inte undra på, genom att peka på undersökningar som inte alls lever upp till några vetenskapliga kriterier så kan man ju hävda vad farao som helst. Ekberg kan fortfarande inte peka på lagen som något som hindrar trafficking, av den enkla anledningen som Laura Agustín skriver om idag: Garbage in Garbage out. Dålig data (se kommentarerna) kan inte användas till något annat än att erkänna att det möjligen behövs mer forskning. 

***

Libertarian Music Appreciation #10 The Dandy Warhols - Everyone is Totally Insane. Kommentar är ganska överflödig. 

 

Syndicate content