prostitution

Gör om - utvärderingen av sexköpslagen håller inte

Om vikten av god utredningsanda, vetenskaplig integritet, transparens, metodologisk tydlighet och redbarhet, krävs inte bara för forskare utan även i utredningsväsendet, som utvärderingar av lagar som ska bilda underlag för vidare politiska beslut. Inte minst när det gäller en lag som förbudet mot sexköpslagen som väckt sådan internationell uppmärksamhet.

Utvärderingen av sexköpslagen duger inte för någonting, den visar ingenting av alla de framgångar som Anna Skarhed och rappporten påstår.

Det skriver jag om med Laura Agustín idag på SvD.

You were always on my mind - eller I keep forgetting

För en månad sedan kunde allas våndor inför monarkin beskådas på twitter. Min egen vånda inte helt olikt en porrsurfande pastor. För att vara något som ska likna en konstitutionell liberal var jag osedvanligt drabbad av att ryckas med av bröllopsyran som visades nonstop och direkt i svenska televisionen.  Jag och tre miljoner andra i detta land satt fullkomligt hypnotiserade och intog dagens alla måltider framför TV-sändningarna, med några korta raster för att gå på toaletten eller bara få en nypa luft på balkongen eller trädgården, så det var inte särskilt ensamt, eller så pratar jag bara om mig själv. 

En god vän och ganska nyinflyttad till Sverige, undrade hur i hela fridens namn det är möjligt att i detta land där många påstår sig hylla jämlikhet och människors lika värde så högt, och av alla moderna nationalstater i världen, har kunnat komma fram till en sådan paradox?

Kompromissen, svarade jag, det svenska strävandet efter kompromiss, den svenska diplomatin är inte sprunget ur ingenting, kompromiss som lealöshet kan man kalla det också. Alla ska vara lyckliga i Sverige, och av det följer gör så lite som möjligt åt saker som ändå inte gör dig olycklig. Ungefär lika begripligt som begreppet statsindividualism. 

Vi har här aldrig lyckats frambringa någon speciellt stark rörelse emot det monarkistiska inslaget i "Världens modernaste land". Hur modernt är det? En majoritet av den svenska befolkningen har alltid viftat flagga i monarkins tecken och utbrustit i total hänryckning inför hur underbar någon av kungligheterna är, och inte helt ovanligt en uppvisning i lika total fjäskighet. Tillräckligt många är dessutom totalt ointresserade; "det är väl bra, skadar inte, och kanske till och med gör bra reklam för Sverige". Från 70-talet och framåt har dock allt fler börjat ifrågasätta denna paradoxala inrättning, numera ligger visst stödet på 46%. Det betyder ändå inte att det finns någon stark rörelse emot monarkin. Få politiker förkunnar att de kommer driva någon sådan fråga i Riksdagen, inget parti förutom i någon mån Vänsterpartiet som har det i sitt partiprogram, men menar att det ändå inte är en aktuell fråga. 

Inte en aktuell fråga. Antagligen är det så. Den enda föreningen som driver frågan är partipolitiskt oberoende, nämligen Republikanska föreningen som numera kan stoltsera med hela 7 000 medlemmar. I ett perspektiv - och som konstitutionell liberal - är det emellertid helt och hållet deprimerande. Det är inte speciellt aktuellt därför att så få verkligen bryr sig, och de som bryr sig verkar inte ha någon plan.

Och nu är det glömt. Precis som alla kommer glömma Littoringate lagom tills nästa Almedalen (klicka om du vill veta vad som alla glömt om 2006), som för övrigt aldrig någon minns riktigt vad som var så himla viktigt och hett som tilldrog sig. Om någon undrar, så är jag apatiskt trött på denna Littorinhype (länk går dock till läsvärt), jag vill snacka sexköpslagen. 

Tillägg: Två riktigt bra debattartiklar i media om sexköpslagen dock: Isabelle StåhlSVT Debatt/Opinion, hm, men det bör kanske påpekas att sexsäljare betraktas inte som brottsoffer i lagen, däremot finns förslag från förr och med utvärderingen. Sedan bör alla läsa denna fantastiska Alice Teodorescu på AB, and who the fuck is Alice? Jo framtiden. 

Vill ni bara må illa i största allmänhet, eller kanske älskar talibantal, bör ni läsa Arbetarens inlägg i våldtäktsdebatten, det är inte monster som våldtar utan män

Libertarian music appreciation #6+1

Blur - Song 2 -  en libertarian står bara ut med smug people som Damon när de är söta, gör något slags fight club-poser och putar diskret med läpparna.

 

Om ni inte tror mig så kan ni tända av med denna charmless man, ni ser skillnaden va?

J´accuse

Dubbelpostar idag lite idag om sexköpslagen och Littorin, det är kanske inte helt kosher, men just detta berör mitt hjärtämne som synes, klipper in detta:

***

Den där frånvaron av det journalistiska uppdraget som borde innebära något mer än att jaga säljande rubriker handlar också om tendensen att krypa för makten. Vad är det som hindrar att ta ett allvarligt journalistiskt ansvar som maktgranskare och därmed ställa relevanta och genomtänka frågor genomsyrade av efterforskningar? Varför duger inte själva hantverket att skilja sakligheter från "rykten" och ställa frågor när något ser ut att inte hålla för de politiska hallelujahkörer som går igång?

Nu talar jag om förra fredagen och årets hetaste politiska släpp: Anna Skarhed och utredningen om sexköpslagen. Jag konstaterar efter en vecka att den kritiskt granskande journalistiken kammat noll, här finns i stort sett inget, två ledare, en lyrisk och en kritisk, det är allt. Annars, intet annat än pliktskyldigt rapporterande. Ändå finns all anledning att lyfta upp utredningen i media som möjligen en av årets största politiska skandaler: här finns både vetenskapligt fusk och idelogiskt trams. Det finns något för alla, vad väntar ni på?

Detta är därför en efterlysning av journalister som stolt bär på det tunga uppdraget att granska makten, som inte kryper eller jagar rubriker. Ni har en del att göra.

Nu i morse lade Aftonbladet korten på bordet till slut, eller lämnade över ett gredelint kuvert till Littorin, något de borde ha gjort redan samma dag när frågorna ställdes. Kritiken består därför, men nu kan den också riktas till själva sexköpslagen. En lag som enligt min mening är en ideologisk produktion med inget annat syfte än att reglera fredlig mänsklig sexualitet och handlingar. Kritiken mot Littorin är väldigt enkel, det är ett hyckleri att köpa sex samtidigt som man ingår i en en regering som gör allt för att den ska bestå. Kanske det är den här typen av avslöjanden och handlingar som snarare visar hur absurd den i själva verket. Därmed riktar jag ett stort tack till den kvinna som tydligen redan för två veckor sedan trädde fram och berättade för att visa hyckleriet, men den äran är inte Aftonbladets som förhalade den. På Liberati reagerar man med att välkomna Littorin till nästa Pride. 

 Det är dags för en Libertarian music appreciation nu.

Libertarian music appreciation #6

Foo Fighters - The Pretender - 'cause we're are each and one of us not like any other and we fight to keep it that way...gärna med en gitarr, eller blogg, fredligast så. Men en dag som denna passar den extra ironiskt bra om en pretender

Syndicate content