abort

För ett tag sedan blossade nazistliknelsen upp i abortdebatten med den tramsiga retoriska frågan om handikappade Gustaf hade fått födas om vi hade en abortlagstiftning som tillåter sådan teknik att man kunde bestämma om man vill föda svårt handikappade barn eller inte.

Hela frågan är idiotiskt ställd. Det är redan föräldrarnas beslut att något barn lever. Nej, min son Oskar och dotter Johanna hade inte heller levt om jag beslutat om abort, och? Varför skulle handikappade vara speciella undantag?

Nästa nonsensattack blir Lisa Bjurwald som tappert kämpar med den hemska abortnazismen, och könspartheid i livmodern:

Med hjälp av begränsad ”könsupplysning” efter vecka 18, om så krävs.

Ursäkta? Jag vet inte vilka kvinnor som söker abort efter vecka 18 om det inte är mycket synnerliga skäl. Se Socialstyrelsens föreskrifter.

Upplysningsvis så är aborter efter 18:e veckan sällsynta och sker oftast pga av att fostret är så skadat att det inte kommer klara sig eller har grava handikapp, men livsdugliga foster aborteras inte om de inte utgör ett livshotande tillstånd för mödrarna. Detta är inget som en kvinna utsätter sig för skojs skull och utan att allvarligt fundera igenom saken. Och det borde inte ens där spela någon roll vilka skäl hon har, så länge fostret inte är livsdugligt. Kvinnors kroppar och liv och mål med sina liv kan inte bytas ut mot samhälleligt gott, hur goda motiv samhället än påstår sig ha. Kvinnor ska inte känna skam för sina beslut om sina kroppar och deras framtid och liv. Nazistepiteten börjar bli rätt bekväma att kasta runt sig för att skamstämpla.

Tännsjö har helt rätt här: ”Genom nazism och tvångssteriliseringar har vi lärt oss att det är bättre att individen fattar sådana här beslut än att staten gör det.” Men det tycker Lisa är cyniskt. För vem då kan frågas, är det mindre "cyniskt" att påtvinga andra sina egna behov av att känna sig rättfärdigad?

Om man nu är rädd för att normen blir att man gör abort för att det inte anses socialt acceptabelt att föda handikappade, på vilket vis är det då bättre med att institutionalisera en motsatt norm att det inte är acceptabelt att inte vilja föda handikappade/flickor/x? På vilket vis är det bättre att samhället åter igen bestämmer över kvinnors kroppar och tvingar dem till beslut de inte velat ta? Varför kommer denna typ av debatt just nu? Och av kvinnor som faktiskt borde veta bättre?

Ett vanligt argument som kommer i svang i abortdebatten handlar om den möjliga tekniken och tendensen att också använda tekniken, och därmed välja abort av genetiska skäl och sjuka, handikappade eller av "fel kön". Det är lika vanligt att framställa människors val att att abortera foster/möjliga barn som de inte vill ha som något slags eugenik, och nazismen står därför bara och väntar runt hörnet.

Ibland yttrar sig handikapporganisationer med ord som att om kvinnor nyttjar tekniken för att få reda på barnets egenskaper (eller som med genscreening ta reda på sannolikheten för att föda barn med genetiska sjukdomar) så är det att missakta handikappade människor. Ibland blir det speciellt understruket som när någon säger att "Gustav inte skulle ha fått födas om tekniken användes". Nej, kanske han inte hade fötts. Och kanske den där kvinnan som inte ville ha fler flickor skulle få stå ut med att föda ytterligare en flicka. För samhällets skull så att vi inte tar "elitistiska" beslut. Man kan förstås roa sig med att hindra personliga beslut skulle vara en metod i sig att hindra nazistiska idéer.*

En grundpelare för den svenska rätten till den fria aborten är att den inte villkorar kvinnornas motiv. Det är en viktig pelare, som står i motsättning till att vara nazistisk. En nazistisk lag skulle förstås tillåta teknik och krav skulle också ställas på vem som får födas. Därtill skulle vi säkerligen ha något slags projekt Lebensborn i varje Landsting. En icke-nazistisk lag tillåter och villkorar inte människors beslut och motiv. Staten har inte att göra med vilka barn vi vill ha eller inte.

Att som privatperson komma fram till abort med hjälp av tekniken - oavsett skälen och motiven - är inte nazistiskt även om personen faktiskt skulle kunna mycket väl vara nazist eller uppfylld av en tanke på samhällets bästa. Men kvinnor gör inte abort av hänsyn till samhället och ska inte göra det, utan från sin egen horisont, och det kan inbegripa att inte vilja föda fler/eller någon flicka, barn med genetiska sjukdomar eller andra sjukdomar och skador.

Det är en vida skillnad att bli ålagd ett synsätt, som samhällets bästa, och att ta egna beslut som ingen annan har rätt att ställa krav kring.

Om vi däremot börjar villkora vilka barn som är skyddsvärda speciellt - dvs där tekniken inte ska få användas för att föräldrar kan göra fel beslut - det är då vi börjar anamma ett synsätt som handlar om samhällets bästa. I dessa fall skydd för flickor och handikappade eller sjuka. Vad vi gör i så fall är att anamma en nazistisk tankestruktur, med någon skruvad slags idé att det vore motsatsen till nazism. Vi säger i klarspråk att samhällets behov att värna idén att alla barn är lika mycket värda måste föregå våra personliga beslut. Det allmännas bästa före individens, det är faktiskt en nazistisk slogan. Lika mycket i klarspråk säger vi då att vissa barn inte är lika mycket värda.

Det går att jämföra med dödshjälpsdebatten, som jag tidigare påpekat har sina likheter med abortdebatten, fast av religiösa skäl. Alla barn är lika värda och tekniken står i motsats till denna grundsyn. Ja, alla barn är lika värda, men att staten skulle villkora våra beslut är faktiskt inte motsatsen till nazism. I fallet med dödshjälp kan det formuleras så här:

Kan man inte se den skillnaden blir jag orolig över den implicita elitismen att påstå att andras lidande måste utstås annars blir det nazism: det är som att läsa en mening skriven på två språk samtidigt. 

I fallet abort handlar det om föräldrars tankar om sitt eget liv, sina beslut, må de vara att man önskar en pojke, eller att inte vilja ha lidande i sitt liv, oavsett om det är realistiskt eller dumt tänkt, är det som att säga att de måste stå ut annars blir det nazism. 

Dagens ord: skrivbordsempat.

*) Vanligtvis skriver Anna Ekelund de utsöktaste av kolumner, men man måste ju inte vara överens om allt.[finns tyvärr bara på Aftonbladet plus]

intressant om abort, nazism