A Pox On All Their Houses

Lliberalismen kippar efter andan som en fisk på land. Är det inte lite bitterkomiskt att insikten landar nu för många efter FRA-lagen, och inte efter andra saker som den anti-liberala sexköpslagen och den anti-liberala narkotikapolitiken, bara för att nämna ett par områden.

Det fanns bara en enda anledning att jag röstade på Fredrick Federley i riksdagsvalet 2006. För att han framstod som det sista försöket, ett hopp om en begynnande framtid för liberala idéer och tankar. Fint va? Jag hade egentligen inga större illusioner att liberala principer skulle förändra landet via Riksdagen, jag har ärligt talat inga frihetliga illusioner kvar om etablerad politik alls när allt kommer kring. De illusionerna försvann för länge sedan. Jag vet att det där med hopp och förtröstan låter romantiskt och fint, lite för bra för att vara sant, och det var naivt att lägga all denna romanstiska förtröstan på en enda person.

Jag tror jag måste förklara min naivitet lite. För det fanns också en ful, cynisk och elak tanke som spirade inom mig. Jag tänkte nämligen att ju mer Alliansen gör bort sig - och de kommer göra bort sig - desto större kan möjligheten blir för en liberal idédebatt. Ju fler förbannade och besvikna liberaler som åser hur Alliansen i själva verket struntar fullkomligt i liberalism, desto större möjligheter för en verklig förändring. En slags kreativ förstörelse och kreativt uppror. Jag trodde dock någonstans att Federley kunde bli den där ledande personen för detta uppror. Besviken att min romantiska förhoppning var just bara naiv. Möjligheten fanns, men den dog. 

Det finns de som tänker rösta på andra partier för att de tar bättre hand om vissa liberala frågor. Som Vänsterpartiet och deras hållning visavi narkotikapolitiken och FRA-lagen. Men det är verkligen inte nog. FRA-lagen och narkotikapolitiken är faktiskt bara två sidor av liberalism, och frågor som egentligen är odelbara. Det går inte riktigt att plocka ut frågor som känns mer relevanta än andra som från ett smörgåsbord. Det är en anledning att Piratpartiet inte fungerar för mig. Jag tycker de är bra, men. Det krävs att man är tydlig i andra frågor också.

Enda anledningen jag skulle rösta på Vänsterpartiet är av en helt annan anledning, för att Alliansen förtjänar det, som en straffröst. Men det finns andra saker att göra, frågan är bara vad, för när det stormar som mest i liberala frågor så orkar inte KLP ens släpa sig från debattforumen. Det är elakt sagt, men från hjärtat, och det är ju ett par år kvar?

Sofflocket eller frihet.

Jag antar att Alliansen sitter i något slags chocktillstånd efter alla käftsmällar just nu. Vad de kanske inte riktigt förstår är att just denna fråga kan ha beseglat deras fortsatta öde.

Någonstans är det trist att det var FRA-lagen som kan vara det avgörande för Alliansens fall, på fler sätt än ett. För någonstans är det svårt att inte fundera över moralen att just det fick gnistan att tända och inte alla de övriga anti-liberala frågorna som Alliansen fört. Kanske för att saker som drabbar en själv mer uppenbart också blir lättare att reagera över. Men visst, det kan också vara den där droppen.

Mycket tidigare om den floppade Alliansen:

Varför är Alliansen så rädda för frihet?

Välfärden raseras, välfärden cementeras?

Vi ska ha det så men inte säga så

"Snart kan vi börja ha en stående lista med alla anti-liberala strategier och värden som Alliansen står för. Fortfarande övertygad att det är liberalism som det kommer resultera i? "

Äh.

Men kul att så många upptäcker Alliansen som flopp när snaran dras åt Internet. Alltid något, kanske den kreativa förstörelsen leder någonstans.

Well fuck you too.

"Det är andra gången som jag blir ihopkopplad med denna Louise Persson.
Svaret på din fråga är Nej! Vad jag förstått så är detta en aggressiv
Stockholmsfeminist som avskyr det mesta. Har åsikter om allt och alla. Om
man googlar på Louise Persson så står det främst om henne och långt senare
om mig." -- [sossen]Louise Persson[/sossen]

Ja! Jaaa! Helt rätt, jag avskyr det mesta! Men nej, jag har inte åsikter om allt och alla. Exempelvis bryr jag mig inte ett skvatt om Härnösand eller Peter Jöback.

http://www.flashback.info/showthread.php?t=674551&page=18
http://www.flashback.info/showthread.php?t=678121

(Men ingen ber mig om ursäkt för detta trauma?)

Reformen med pigavdrag avdrag för hushållsnära tjänster är en flopp. Jag är inte förvånad. Det är nämligen häftigt med skatt och välfärd och stat och omsorg och bla bla bla, låt tusen blommor blomma, etc etc, med mera fina ord, för alla utom lilla jag. Folk bara ljuger. Om det bara inte var så hög skatt skulle förstås alla betala skatt för sin polska städerska. Visst.

"Nu väntar vi ivrigt på de andra 44.000, säger Pia Blank-Thörnroos, rättslig expert på Skatteverket." svt

Och alla jobb då som skulle skapas!

Sedan var det en frustrerande fröjd att hissa pestflagga i soffan när jag kollade på Littorin i Rapport i går kväll när han skulle förklara bort faktumet att kommunerna fått ökade kostnader för socialbidrag (dels för att folk trillar ur a-kassan och så finns det inga jobb, men lokal finns!).

Först var det ett inslag från Hovfors med några unga damer på något Jobbcenter som förutom att klippa och klistra collage också knåpade på sina CV:n. Jobbcenter är sådana där vuxendagisplatser man kan bli beordrad att gå på om man är en sådan där socialt handikappad och inkompetent människa som visat sin värdelöshet genom att vara/bli arbetslös. Den ena sa att det var så bra att gå där för hon fick hjälp att få en fin CV. Vilket fick mig att tänka på att det är så sorgligt med kuvade människor som säger det de tror att andra vill höra. Kepsen i handen och skrap med foten. Och så det sedvanliga gnället att det finns ju inga jobb hääääär!

(Men flytta då! Väx upp för helvete! Ryt ifrån!)

Littorin kunde ju förstås ge dem en lektion i hur man ”förbättrar” sin CV.

Jag vet inte hur man överlever mentalt i det här landet. Men eftersom nu Vin & Sprit ska säljas ut så ska det nog bli bra. Värderingen ligger nämligen på 40 miljarder. Utslaget på 9 miljoner medborgare blir det en nätt summa att sätta in på lilla bankkontot. Tänk vad många egna företag det kunde startas exempelvis, för att inte tala om alla idéer som skulle kunna realiseras? (Själv skulle jag iofs antagligen emigrera, men ändå) Jasså, nähä, inga sådana planer?

Att folk bara ljuger kan visas genom krocken mellan vad man säger och hur verkligheten ser ut, inte bara med ”skattemoral” utan genom att illustrera det med t ex ”nej, fy jag tittar verkligen inte på porr – det är ju kvinnoförnedrande bla bla bla” och det faktum att det är precis vad som får Canal plus att överleva och den lokala filmuthyraren. Kom igen. En annan sak är någon icke-reflekterande undersökning om svenskars inställning till vad som är status.

Vad dem ljuger!

Allmänbildning är fint men inte Iphone, nä nä, men ändå är det Idol folk glor på och Iphone de köper. Och det där med att svenskar inte bryr sig om titlar och akademiska meriter, ha-ha, vilket nys. Jag har aldrig varit med om att folk undviker att betitla sig själva och påpeka sina akademiska meriter. Det här är ett exempel på hur man gärna vill presentera sig själv för omvärlden och hur man tror att omvärlden värderar. Verkligheten krockar obekvämt. Det vore mycket mer intressant med undersökningar om hur människors moral och attityd är konsekvent med hur de sedan agerar i verkligheten, det säger mycket mer om värdering av status och attityder.

Och slutligen, Dennis verkar ha slutat blogga. En av Sveriges bästa och smartaste bloggare, bara försvinner i tysthet, det är skandal. Hoppas lusten vaknar åter framöver!

Jag håller inte på att ta död på bloggen, den bara rör sig ibland under ett tillstånd av bloggkoma. Snart är manus klart. Snart. Men möjligt att jag sover i ett halvår sedan.

Dixi et salvavi.